Temperaturen i Turkiet stiger ju mer valdagen närmar sig. Bara 48 timmar kvar till valet ökar den nationalistiska tävlingen mellan regeringspartiet AKP och det ultranationalistiska MHP. Erdogan som har gjort en U-sväng vad gäller frågan om kurderna och rättigheter har inte nöjt sig med att enbart terroriststämpla BDP, anklaga kurderna för att vara trolösa och påstå att kurdfrågan inte finns. Nu angriper han även den kurdiske folkledaren Abdullah Öcalan.
I samband med valet i Turkiet på söndag har retoriken från partierna i landet blivit mer radikal. Den part som har fått utstå de hårdaste attackerna är kurderna och demokratiblocket. Premiärministern Recep Tayyip Erdogan har gjort en U-sväng vad gäller frågan om kurderna och deras rättigheter. Erdogan som tidigare talade om rättigheter och skapade ett intryck för att vilja lösa kurdfrågan med fredliga medel talar nu istället om hängning. I sin valkampanj har han inte nöjt sig med att terroriststämpla Freds och demokratipartiet, BDP utan gått steget längre och anklagat kurderna för att vara trolösa samt upprepande gånger framhävt att kurdfrågan inte finns och att det kurdiska språket inte är ett universellt språk.
I ett direktsänt turkiskt debattprogram i torsdags tog Erdogan steget längre i sin provokativa, aggressiva och totalitära retorik. Erdogan gjorde en återblick på den tiden då den kurdiske folkledaren Abdullah Öcalan överlämnades till Turkiet efter en internationell komplott och yttrade: ”om vi hade varit i koalitionen hade vi antingen hängt eller avgått. Martyrfamiljerna borde inte ha sålts så här billigt”. Frågan som bör ställas är varför Erdogan tar upp frågan om hängning idag, trots att hängning förbjöds i landet 2002?
Turkiska och kurdiska intellektuella i landet tolkar Erdogans senaste uttalande som en krigsförklaring mot kurderna och varnar för de konsekvenser som provocerande uttalanden kan komma att öppna upp vägarna för. Erdogans provokativa, aggressiva och totalitära uttalanden kan inte längre tolkas som ett valtal. Ett uttalande som denna överskrider inte bara valet utan även tiden efter valet. Dessa uttalanden från Erdogan är ett tydligt och rent brott mot EU:s, Europaparlamentets och Europarådets kriterier. Kriterier som AKP-regeringen själv har skrivit på om att avskaffa dödsstraffet i landet såväl under krigstid som under fredstid och många andra kriterier om mänskliga rättigheter, demokratiska rättigheter och minoriteters rättigheter.
Det kritiska datumet 15 juni närmar sig. Öcalan och PKK meddelar att om den turkiska staten inte slutar med sin hänsynslösa förtryckarpolitik mot kurderna och inte banar upp vägarna för förhandlingar efter valet i landet så kommer PKK:s vapenvila inte att förlängas. Kurderna har givit Turkiet ett ultimatum som sträcker sig till den 15 juni: Antingen löser ni den kurdiska frågan fredligt med oss eller så kommer ett storskaligt krig att bryta loss i hela Turkiet.
Nyhetsrapporteringar visar att protesterna mot AKP:s krigsretorik mot kurderna möter protester inte bara i östra delen av landet utan även i västra delen. Situationen för Turkiet ser mer kritisk ut än tidigare efter Erdogans krigsförklaring mot kurderna bara 48 timmar innan valet. En sak är då mer klart nu än tidigare. Erdogan och AKP är inte för en lösning utan för ett krig! Varken kurder eller andra parter kan längre tala om AKP som pro-fred eller pro en fredlig lösning av kurdfrågan. Under den egna valkampanjen har Erdogan själv tydligt visat på att han inte har en vilja för fred efter valet. Att Erdogan tar upp frågan om hängning, trots att hängningen förbjöds 2002 utgör en tydlig symbol för detta.
Den vardagliga situationen för kurderna i Turkiet är ett befintligt faktum. Folkvalda kurdiska politiker, människorättsaktivister, journalister, äldre, kvinnor och barn fängslas var dag. En del sitter fängslade sedan två år tillbaka utan att veta anledningen bakom deras gripanden. Antalet personer som mister sina liv på grund av polisens brutala våld och skottlossning mot folkmassor ökar också för var dag. Slutsatsen som kan dras är att Erdogans retorik om demokrati går hand i hand med den militaristiska politik som implementeras i norra Kurdistan. Vad som därför borde ifrågasättas är just hans syn på och förståelse av demokrati. Enligt min mening, och jag antar även bildade människors mening, är demokrati inte synonymt med krigsföring eller militaristisk politik!
Kurderna i Turkiet har dock bestämt sig. De har bestämt sig för att inte erkänna den lag och den politik som inte erkänner dem, deras politiska vilja och deras grundläggande mänskliga rättigheter. Oavsett vad Erdogan försöker att provocera och driva fram kommer kurderna att insistera på sin egen fria och demokratiska vilja.
Med hopp om seger i den demokratiska kampen!
Hevi Amed
