Kurd.se - Den Kurdiska Rösten

Den 9 maj 2010 avrättade den islamiska regimen fem politiska fångar. Farzad Kamangar, Shirin Alamholi, Ali Heydarian, Farhad Vakili och Mehdi Islamian. Fyra av dess fångar var kurder, bland dessa en kvinna. Deras brott enligt regimen och den islamiska terminologin var att de var ”Mohareb”, det vill säga någon som är i strid mot Gud, samt brott mot den iranska säkerheten.

I själva verket var dessa personer politiska aktivister som stred för mänskliga rättigheter, jämställdhet och mot alla de former av förtryck som regimen har utövat under sina trettioett år vid makten i Iran. Dessa fångar hade suttit flera år i fängelse med tortyr och våldtäkt som vardagsbehandling. De fick inte ens ta ett sista avsked av sina familjer. Deras kroppar har än idag (20/5) inte lämnats ut till deras anhöriga för möjlighet till värdiga begravningar på grund av regimens rädsla för folks protester.*

Regimens syfte med avrättningarna var att avskräcka ifrån protester och oroligheter inför årsdagen av förra årets iranska parlamentsval, som ledde till månader av protester och oroligheter, inklusive hundratals döda och skadade. Utöver detta fängslades även över tusentals människor. Men det avskräckande syftet har paradoxalt nog fått motsatt effekt och istället lett till ännu större beslutsamhet hos folket när det gäller att förena sig och störta det barbariska islamiska skräckväldet. Denna regim har systematiskt eliminerat oliktänkande och kritiska röster som strävat efter frihet, demokrati, jämställdhet eller kort och gott - ett mänskligt samhälle utifrån grundläggande mänskliga rättigheter och värderingar.

Den 13 maj strejkade invånare i alla städer i den iranska delen av Kurdistan. Detta i protest mot avrättningarna och efter uppmaning från tio politiska kurdiska och iranska organisationer. Även exilkurder och iranier demonstrerade utanför iranska ambassader och konsulat i många storstäder i Europa och i det irakiska Kurdistan. Generalstrejken i Kurdistan, som under trettio års tid varit spjutspetsen i kampen mot regimen, borde vara ett bra exempel för resten av Iran, och visade att man genom gemensamma civilaktioner kan visa att den islamiska regimen inte förmår stoppa folkets strävan efter frihet och demokrati.

Rapportering kring den pågående processen i Kurdistan/Iran har, åtminstone i svensk massmedia, varit blygsam om inte direkt bristfällig. Man har rapporterat om demonstrationer vid den iranska ambassaden i Stockholm utan att förklara anledningarna till aktionen. Vi har inte heller sett några officiella protester från regeringen med anledning av vad som pågår i Iran och Kurdistan. I dessa dagar, när omvärlden mest fokuserar på det iranska kärnvapenprogrammet (som för övrigt strider mot alla internationella avtal), pågår parallellt en frihetskamp med tusentals människor i fängelser, varav flera väntar på sin egen avrättning**. Det kurdiska/iranska folket behöver mer än någonsin protester och konkreta åtgärder från EU, dess regeringar, intresseorganisationer och - inte minst - från alla de fria själar som värderar och kan tänka sig att agera för frihet och demokrati.

* Anhöriga till dem avrättade fick besked 2010-06-10 att kropparna har blivit begravda på en okänd plats som för närvarande inte kan avslöjas av säkerhetsskäl.

** Dessa är namnen på de kurdiska personligheterna som har fått besked om sin avrättning inom kort:

1. Zeynab Jalalian

2. Sherko arefi

3. Habibolla Latifi

4. Sami Hosseini

5. Jamal Mohamadi

6. Rostam Aerkia

7. Rashid Axkand

8. Hossei Xezri

9. Mostafa Salimi

10. Anwar Rostami

11. Iraj Mohammadi

12. Mohammadamin Agoshi

13. Ahmad Poladxani

14. Hassan Talei

15. Aziz Mohammadzade

16. Habobolla Golpari

17. Ghader Mohammadzade

18. Mohammadamin Abdollahi


Amir Kaderland