Den gångna veckan lade en parlamentsledamot från Freds- och demokratipartiet (BDP) ett förslag om att huvudduken skulle tillåtas att bäras i det turkiska parlamentet. Landets alltmer auktoritära ledare, Tayyip Erdogan, visade på nytt upp sin svaga förståelse för demokratiska grundprinciper när han svarade att den som är zoroatrist inte ska ägna sig åt frågor som rör muslimska kvinnors huvudduk.
Frågan om huvudduk har länge varit het i Turkiet där de tidigare statsbärande sekulära partierna varit mycket hårda när det gäller religiös tolerans i offentliga sammanhang. Detta har historiskt sätt slagit hårt mot religiösa krafter i landet. När Erdogans AKP tog över makten 2002 har vissa förändringar skett men AKP har varit relativt försiktiga och själva inte tagit upp frågan om huvudduk i parlamentet.
Frågan är dels symbolisk, då endast ett fåtal parlamentsledamöter berörs, dels är det en viktig demokratisk fråga då många kvinnor i norra Kurdistan och Turkiet i praktiken hindras från att ställa upp på valbara platser under parlamentsval då de skulle tvingas att ta av sin huvudduk när de väl väljs in.
Frågan om huvudduk blev dock återigen aktuell då parlamentet skulle diskutera ett förslag som det kemalistiska CHP lagt fram för att tillåta de kvinnliga parlamentsledamöterna att bära byxor. Enligt gällande regler får de kvinnliga ledamöterna endast bära kjol. BDP:s parlamentsledamot Önder lade emellertid fram ett förslag om att kvinnliga ledamöterna även skulle ges frihet att få bära huvudduk. Förslaget ledde till nya heta diskussioner men BDP inget stöd från övriga partier. Inte ens AKP stödde förslaget då förslaget kom från BDP.
Förra lördagen gjorde Turkiets premiärminister Erdogan ett uttalande. Erdogan sade att BDP inte var ärliga i sina intentioner och frågade sig ”hur den som är zoroatrist ens kan bry sig som en sådan fråga?”.
Man ska minnas att det inte är första gången Erdogan försöker utmåla BDP som en grupp icke-muslimer genom att på så sätt försöka förmå kurdiska muslimska väljare att vända sig bort från BDP. Under ett valtal i den kurdiska staden Amed (Diyarbakir) sade Erdogan att BDP påstod att kurder är zoroatrister.
Att BDP skulle påstå att alla kurder är zoroatrister är en ren och skär lögn.
Det finns dock en tolerans inom BDP för religiös och etnisk olikhet. Genom BDP kom till exempel den första syrianska parlamentsledamoten Erol Dora, in i det turkiska parlamentet. I BDP finns det emellertid även parlamentsledamöter med stark muslimsk profil såsom Altan Tan. Ledamoten som lade fram förslaget, Sirri Sureyya Önder, är till exempel en av BDP:s ledamöter som är turkar. Till skillnad från Erdogan ser BDP inte tolerans och olikheter som svaghet, tvärtom strävar BDP för att stärka alla gruppers rättigheter.
Att Erdogan och AKP inte vill stödja BDP:s förslag av realpolitiska skäl var kanske väntat. BDP spelade på en planhalva som AKP traditionellt sätt betraktat som sin egen och där är man inte beredd att låta någon spela oavsett var målet är. Erdogans uttalande kring förslaget är dock problematiskt ur flera perspektiv. Genom att ytterligare försöka polarisera samhället på grundval av religiösa olikheter skapar Erdogan spänningar mellan religiösa grupper. Med tanke på landets historia och dess förföljelse av kristna folkgrupper, zoroatrister och aleviter är uttalandet än mer bedrövligt.
Uttalandet påvisar än en gång att Erdogan har en oerhört svag uppfattning av demokrati och inom vilka ramar en medborgare i ett demokratiskt land får verka inom. I hans världsbild verkar det endast finnas sekteristiska fack inom vilka medborgarna ska manglas in i och verka inom. Om det nu hade varit så att Sirri Surreya Önder varit en zoroatristisk kurd, skulle han då inte ha rätten att få lägga fram förslag för att stärka andra religiösa gruppers rättigheter?
Man skulle kunna tro att Erdogan vill skapa ett nytt Libanon i Mellanöstern där turkiska sunnimuslimer med hanefitisk rättstolkning dominerar landet och där andra grupper stoppas in i diverse fack och marginaliseras i en sådan grad att de endast agerar som marionetter till Sultanens värdsliga ambitioner?
Man ska dock lägga på minnet att hans uttalande kommer i kölvattnet av en våg av landsomfattande arresteringar gentemot BDP. Under de senaste månaderna har arresteringar av oppositionella kurder intensifierats och parlamentsledamöterna från BDP har fått se hur tusentals aktivister, medlemmar och borgmästare från BDP arresterats. BDP fortsätter dock att visa vilja och styrka att kämpa mot AKP:s ambitioner att tysta all reell opposition i landet. Erdogan vet att BDP och kurderna i norra Kurdistan och Turkiet fortfarande är den mest vitala och högljudda oppositionen i landet. På så sätt är man kanske också det största hindret för AKP i dess ambition att omforma Turkiet efter AKPs eget behag.
Mot bakgrund av detta ska man inte förvånas över Erdogans uttalande. Tvärtom, man kan vara säker på att landets nuvarande premiärminister, med ambitioner att tillträda en presidentpost med än större befogenheter, kommer visa upp förnyat självförtroende den dag han kröns till rikets nya sultan. Sultanen kan dock vara säker på en sak. Det spelar ingen roll hur många barn han arresterar idag, den dag han kröns kommer det finnas tillräckligt med barn för att kanta hans väg och skrika ”Sultanen är naken!”.
Yusuf al-Kurdi
