Kurd.se | Den Kurdiska Rösten

En dikt tillägnad offren i Halabja av redaktionen på Kurd.se.

Den dag kom, då mänskligheten uppnått sitt största mål.
Då den kunde tillverka sitt eget syntetiska moln.
Ett moln att vattna livets rosor med.
Ett moln som ger ett stycke bröd åt de fattiga.
Ett moln som kunde ge en tallrik ris åt de svältande barnen.
Ett silverblått regn som kunde fylla de källor i vars öknar mängder av törstande tungor väntade på en droppe av svalkande vatten.

Men se! Så mäktig är ej mänskligheten!
Det syntetiska molnet är ett moln av avsky och hat.
Ett dödande moln, spridande ett giftigt regn.
Ett regn som resulterade i ett mängdfall av död.
Ett moln som fick vattnet att bli till flytande gift.
Luften att bli ett kvävande monster och kornet att bli mat åt ett tyst stumt lekamen.
Staden som du så generöst tilldelade ditt syntetiska importerade moln fylldes rågat med kalla kroppar, vars själar så brutalt togs ifrån dem.
Ja staden som du försökt med förintelsens moln binda och dölja dess ögon som varit friheten är vaken.
Den lever.
Lever mot alla era obs.
Lever för att trotsa er krav på slaveri och fångenskap!

Kurd.se